sommar

bild: www.ostangard.nu

I sommar ska jag gemensamt med systrar och svåger driva Östangårds B&B. Vi har påbörjat förberedelserna. Vi städar, vi inventerar, vissa av oss arbetar med oljepannor, el och annat klurigt. Det är mycket arbete och massor med utmaningar. Förra helgen bytade vi plats på café och butik. Bilderna är från den tid då butiken låg i det rum som nu caféet ligger. En del av den stil som syns på bilden kommer att finnas kvar. Vi kommer att utöka med sortiment där mycket är tillverkat av kreativa och driftiga personer. Vi försöker att rikta in oss på tillverkning som sker i vårt närområde, Skåne. Har redan träffat och skrivit avtal med människor som gör fantastiska saker. Vi har glas, smycken, keramik på ingång. Jag är mycket imponerad av de människor jag mött och det de åstadkommer. En annan del av butiken kommer innehålla second hand/loppisprylar som inhandlats i hopp om att de ska passa in i konceptet.
Finns det någon som har tips och idéer hör gärna av er.
Tänk några flaskor med hallonvinäger på våra hyllor... Inte en dum tanke. (denna mening är direkt riktad till En individ)

billigt

Bud Get-Billigt
Billigt-Budget

En klar koppling.
I dag på väg till arbetet tänkte jag på något helt annat som fick mig att tänka billigt.
Det visar sig, när jag läser Sydsvenskan, vilket jag inte hann i morse, att även någon annan tänkt det samma. Se sydsvenskan 26/2 Malmö Jacobs väg. Vi tar nämligen samma väg på morgonen Jag och Jacob.
I alla fall. Jag har en liten släng av vad man skulle kunna kalla för Touretteliknande symtom. (Tourette: vokala eller motoriska tics)
Ibland kan jag inte låta bli att skriva eller säga bajs. Gärna när det inte passar sig helt. Här kan man fundera på om jag är som sig bör. Det vill jag förtydliga att jag troligen är. Nu vet jag inte vad som sig bör innebär. Vi har alla våra egenheter. Lärde mig, ett som jag tycker bra uttryck, på en utbildning för några år sedan, normalstörd. Jag är normalstörd. Åter till saken.
Denna sida hos mig brukar jag för det mesta ta personligt ansvar för och tygla väl. Men just i dag när jag tog mig till arbetet vill jag skylla på yttre påverkan och på andra människor. Dem som orsakar att mina tankar och jag retas av ett upprepande stimuli. Detta skedde,om jag läste rätt i tidningen, minst 48 gånger på en mycket kort sträcka. Det i sin tur ledde till att jag under morgonens allvarliga arbete ständigt fick tygla min önskan om att släppa spärren och bryta ut i ett vokalt tics...
Snälla hundägare ta upp bajset! Annars måste jag spendera en stor del av mitt så allvarliga arbete med att tygla mig. Det är bara en tidsfråga innan vår överläkare frågar mig om min bedömning av en svårt psykiskt sjuk person förmåga i det sociala sammanhanget... Och jag kommer svara bajs. Ni hör själv. Det blir helt fel. Det är billigt.

kul

Bild lånad av www.topfilm.se

Här har jag lekt med fenomenet ironi. Min generations främsta vapen...
När jag skriver kul så menar jag motsatsen. Jag menar måsten, tråkigt, arbetsamt mm
Men vem vill skriva en rubrik där det står tråkigt mm. Jag vill inte. Inte idag i alla fall.
Vad är det då i min vardag som är så "kul"?
Jo det är det här med datorn. Två kvällar i rad har jag haft besök av ett datorproffs som försökt att få min dator att faktiskt göra det jag ber den om. Han har inte lyckats. Datorn har drabbats av ett ilsket och klurigt virus. Nu har datorproffset inte gett upp på något vis utan ett krig har startat. Han ska fixa det. Har bara tillfälligt dragit sig tillbaka för att samla trupperna och krafterna.
Fram tills dess får jag låna bilder av andra.
Siffrorna på bilden då? Jo de symboliserar det jag faktiskt kan använda på min dator. Excel! Det är ju kul! Att jag kan använda Excel i alla fall! (Ironi igen)
Det jag skulle vilja göra är att lägga upp bilder på det projekt jag, mina systrar och svåger håller på att starta upp. Det jag får göra i stället är att beklaga mig på blogg och skriva inventeringslistor på Excel.
Kul!

sanningen

Bild lånad av www.geocities.com. Skor som nästan påminner om de riktiga skor jag köpte.

Idag fick jag till mig en sanning Stadium. Eller faktiskt flera sanningar.
Det hela började med att jag skulle ut och promenera. Det gör jag några gånger i veckan gemensamt med en väninna. Denna dagen skilde sig något från andra dagar, det var snö på marken i Malmö. Så brukar nämligen inte fallet vara i Malmö. I alla fall. Jag var som bambi på is, fast kanske inte riktigt så söt. Jag kunde knappt gå med mina gympaskor. Det var så illa att min vännina fick följa mig till dörren, då hon inte vågade låta mig ensam gå den sista biten. Innan dess hade vi tagit oss en titt under skon och snabbt konstaterat varför jag betedde mig som bambi, fast inte lika söt nu heller. Skorna var helt blanka undertill. Min första tanke var att det var ett par usla skor, min andra tanke var mer försonande. De är ju faktiskt sex år gamla...
Det var bara till att påbörja en separartionsprocess från mina skor och samtidigt påbörja den tillvänjande tanken, att jag måste köpa ett par nya skor... Usch! Inte något jag är bra på. Men jag tog tjuren vid hornen och gick till Stadium. Det var där jag fick sanningen till mig. En förtjusande ung expedit berättade för mig att de skor som kostar 299 kr, affärens egna märke talar vi om nu, de är inte skor... Ja ni hör rätt. De är något annat! Den förtjusande unga försäljaren sa till mig att de skorna rekommenderade han endast till de personer som han definerade som personer som endast trodde de skulle börja träna, men aldrig skulle börja. Så är det med det.
Jag sa inte något till honom om att jag precis stått och titta på dessa ickeskor, De är nämligen väldigt lika ett par skor.
Eftersom jag nu är av kategorin personer som faktiskt inte tror att jag ska börja promenera, utan faktiskt har gjort det säkert 20-30 gånger (genom åren) så köpte jag ett par riktiga skor. För 399 kr!
Sanningen: Skor gjorda av Stadium, som liknar skor väldigt mycket, som kostar 299 är inte skor...

svartsjuka

bild lånad av odla.nu

Läste på en sida på nätet att anemonens budskap är "din svartsjuka är överflödig". Det är den säkert, men jag är svartsjuk på dem som har en fungerande dator. Jag känner hur det fullkomligt äter mig... Denna min begränsning i mitt datoranvändande. Så mycket, att jag inte kan stoppa mig själv utan envisas med att ta upp det åter och åter igen.
Hur startade detta idag då? Jo jag köpte mig en bukett med mina favoritblommor. De har nu vackert slagit ut i full blom. Jag tog fram min kamera och förevigade bilden av mina röda röda anemoner(mitt rättstavningsprogram funkar dock. Det vill att jag ska skriva anemisk i stället för anemon. Helt ärligt!) i en blå blå vas. Fint! Jag ville inte bara föreviga bilden, jag ville dela med mig av blomsterprakten. Men icke! Min dator har nu bestämt sig för att vägra ta emot bilder från min kamera... Så är det med det. Det blir i stället en lånad bild till bloggen och en vuxen människa som tar ut sin ilska i offentlig skrift.

tro

bilder lånade av ebutik.katolskidentitet.se

Vad får man? Vad får man inte? Moral, etik och respekt mm.
Jag hamnade på ovan nämnda sida och föll för de varor de säljer i denna butik. En sån vill jag ha! Tänkte jag. Jag beställer...
Sen började tankarna. Kan jag det? Jag är inte katolik. Får jag det? Är det rätt?
Har inte blivit klokare. Vad tycker ni?
Har föresten återtagit min dator, om än i ett erbarmligt skick. Klara dock av att utföra det mest grundläggande. Som att blogga.

jag har ingen tid...

eller rättare sagt, jag har blivit helt avskuren från min dator. Min son har fått en laptop och han har nu kopplat upp sig på mitt, eller vårt fast jag säger mitt, bredband vilket innebär att jag är utan kontakt med omvärlden. Jag har alltså ingen tid med min dator. Folk bloggar glatt vidare och jag missar alla inlägg... Det är på gränsen till ett trauma för mig. Nu undrar man hur jag kan blogga idag. Jo! Jag har tvingat min son i säng och bara rakt av stulit hans dator. Vi har ett krig här hemma. Ett krig där allt är tillåtet.
Kommer det vara så här för evigt? Förhoppningsvis inte. Jag inväntar en sändning som innehåller ett trådlöst bredband, eller vad det heter. Vi ska även uppgradera oss rent hastighetsmässigt. Så nu kan vi kanske titta på Youtube och sånt. Det har vi inte kunnat innan. Mina söner tycker att vi har rena stenåldern här hemma när det kommer till teknik. Det tycker inte jag. Vi har både TV, dator och och en microvågsugn. Herre min lord det är massor med teknik!

allt har sin tid...

Bild: lånad av www.ebba4.se

Min bror fyllde år igår. Jag skickade ett sms på morgonen. Ville vara lite kul och ungdomlig. Fick leta lite grand i gamla arkiv efter något festligt hippt ungdomligt uttryck. Det blev Grattis! Party idag! Caramba! Jag vet... Det där var kanske inte det mest moderna ungdomliga sättet att uttrycka sig på. Det är bara att acceptera att jag inte längr sitter inne med de allra senaste coola formuleringarna. Min bror svarade: Nä syster inte Caramba! Utan Vabba! Där satt den. Ett mycket mer adekvat uttryck för vår tid och ålder och en tydlig markering av vad våra vardagliga festligheter innehåller. Vabba!

arv

Ett av mina absoluta favorit fyndställen är Åhléns. (Visste ni att när man kör rättstavning på Åhléns så föreslår min dator att jag ska skriva Hulténs... I ärlighetens namn. Var kom det ifrån. De har väl inte lika bra reapriser? Eller). I alla fal när Åhléns har rea på reapriset. Då brukar jag hitta tyger för nästan inga pengar alls. Detta tyget är ett av mina Åhlénsfynd.
Jag köpte det förra året eller förra året igen. Tror jag betalade 34 kr metern. Det satt på min sovrumsvägg innan. Lampan är köpt på second hand. Den, lampan alltså, ska min yngsta son ärva, har han sagt. Han tycker den har så "coolt" ljus. Min son får gärna ärva den. För i sanningens namn lika fin som lampan är att titta på, lika uselt är ljuset.