I dagarna sju har jag arbetat för att få in en snitsig bildserie som skulle symbolisera min senaste insikt. Insikten att jag är en tant. Oj! Det kändes för mycket. Jag omformulerar, är på väg att bli tant. Det lät bättre.
Var på IKEA häromdagen och köpte mig en kudde. Inte vilken kudde som helst, utan en kopia av en Tempurkudde. Jag behöver en sådan, då min nacke inte mår bra och för att det är SÅ viktigt för mig att jag har en bra kudde.
Åt även middag på IKEA. Jag valde gravad lax med potatis och hovmästarsås. Det är ju så gott!
Ja! Ni kanske börjar förstå vart det bär hän. Här är helt klart två tantpoäng.
Kom hem och pysslade lite med mina pelargoner, som jag är så förtjust i och gärna pratar om på arbetet. Nej! Jag är inte med i en pelargonklubb där man byter sticklingar. Men jag skulle vilja vara med i en.
Där va en poäng till.
Om jag då använder mig av ett slags sjukhustänk med innefattande diagnossättningssystem så kan man säga att jag fyller tre av sex möjliga kriterier och med det så diagnostiseras jag som... I detta fall tant. Pelargon, lax och Tempurkudde är lika med tant.
Insikten är överväldigande. Inte är jag ledsen för det. Var bara inte beredd. Tant är bra.
Nä! Nog med skrivande. Nu ska jag återgå till att sy ihop mina virkade rutor, som ska bli ett lapptäcke...