Ligger i parken. Min utsikt, ser ni på fotot.
Det är inte bara en utsikt, utan även mitt hem. Har den stora lyckan att bo precis vid en park. Vi kallar det för vår trädgård. I dag har jag hand om mina söner och 4 kusiner, så sammanlagt har jag 6 barn. Det kan tyckas som om det skulle medfölja en stor arbetsbörda, men så är inte fallet. Jag ligger i gräset, funderar och läser en tidning. Läser ett inlägg där någon skriver att designer och andra i liknande branscher är rädda för att inte vara moderna och korrekta, rädda för att gå utanför det gällande på ett inte korrekt sätt, rädda för det som inte är original osv... Jag tänker på mig själv. Har alltid tyckt om färg och form. Har aldrig erkänt den. En anledning till detta är att jag inte sett mig som kunnig, då jag inte kan de rätta namnen Bengt Jacobsson, Uno Frank osv. Ja det var ett skämt! Jag vet vad det heter. I alla fall. Det har varit så viktigt, har jag trott, att det lett till att förträngt något som jag egentligen tyckt varit roligt. Jag har underkänt mig själv. Nu har jag bestämt mig för att strunta i det och våga i alla fall. Men det är skört. Jag vill fortfarande vara som de andra, kännarna, de korrekta. Vem de nu är? Min osäkerhet kommer fram när jag får kritik. Då börjar jag tvivla. Ett exempel är när jag inreder en golfrestaurang med loppisprylar. Billiga sådana. När jag gör en butikshörna med, för mig fina saker. De flesta tycker att det är helt ok, medan andra säger att det är helt fel och t o m provocerande. ”Detta är en golfrestaurang den ska se ut som en sådan”. Jag har respekt för människors olika åsikter och tankar om hur saker och ting ska vara och se ut. Var och en har vi nog en tanke om vad som är rätt eller fel. Men vad är det då som bestämmer och säger att det är rätt resp. fel. Ja jag har läst både psykologi och sociologi, så jag har flera förklaringsmodeller. Behöver alltså inte ställa mig den frågan. Tycker bara att det är synd att vi sitter fast i våra föreställningar. Att vi ständigt måste rätta in andra och oss själva i leden. Att vi gör det i stället för att uppmuntra till olikheter, mångfald och annorlunda initiativ. Att vi inte måste veta vad som är rätt eller fel, utan var och en veta vad som är vackert för just mig samtidigt som jag accepterar att någon annan har en annan idé. Mitt resonemang rör sig nu sfären inredning, kläder, design osv. för att inte blandat ihop med vissa sociala koder, regler och lagar. Det är inte ett individualiserande perspektiv där egoismen råder (egoism i detta fall menar jag som något åt det negativa hållet), inte heller sköt dig själv skit i andra jag förordar, utan en acceptans gentemot sig själv och andra. Så om jag tycker om en vas och den kommer från Tyskland och inte är gjord av Lindberg eller om jag inte vet vem en känd designer är så behöver det inte betyda att jag inte ska våga eller kan eller vet…