kasta sten i ...

Ibland funderar jag kring varför vuxna människor inreder sitt hem med nallar eller liknade mjuka ting.
Ibland, när jag är mer fördomsfull än vanligt, kan jag tycka att det är något lite märkligt med det.
Kan till och med få för mig att värdera fenomenet.
Vad är det för mekanismer som styr oss i denna handling?
Är det ett behov av att hålla barndomen kvar? Att hålla barnet i oss levande? Är det en separationsångest som tar sig fysiska uttryck genom nallen? Är det en rädsla för att ta ansvar? Vad är det med dessa människor? De andra! Inte jag!
Ja ni hör. Jag tolkar det hela med en aningen ensidigt resonemang och med viss värdering i min ton.
Hm!




Bild: Bud Get. Taget i mitt vardagsrum. Inte barnens rum.