Foto: Bud Get
Utelämnande helgbekännelse.

Tänkte att jag skulle öppna mig och dela med mig av min innersta önskan. Nu kan man här tänka… Är detta ett skämt eller allvar? Det är allvar. För jag tar mig själv och mina önskningar på fullaste allvar. Sen har jag svår att dela med mig av dem. Men nu ska jag våga och fullständigt fläka ut mina innersta tankar i bloggvärlden.

JAG VILL! Att Sköna Hem kommer hem till mig. Så banalt kan tyckas, men icke, detta är djupt. För inom mig finns det sedan länge ett obearbetat trauma. 1992 prenumererande jag på en inredningstidning. Jag tyckte det skulle bli intressant att läsa och framförallt titta på olika inredningsstilar. Så blev det inte. Min önskan om att vara eller ha något annat än det jag hade tog sig uttryck i en avund, som ledde till viss aggressivitet. Jag slängde tidningarna och lovade mig själv att aldrig köpa en liknande tidning igen.
Men nu många år senare har jag omvärderat och tänker att, om jag får var med i ett av dessa ärade tidningars reportage, kanske jag kan få en mer objektiv syn på mitt sätt att se och evaluera (synonym i Words) mig själv. Det skulle det leda till en evig, nä inte evig kanske, men i alla fall en 7-8 dagars nöjdhet med hur jag har det. Detta handlar inte endast om min inredning utan om att jag som person ska få en känsla av att vara ”Good enough”.
Tänk er att de, Sköna Hem alltså, kommer hem till mig. De strippar mitt hem. Ställer ut alla sina egna designgrejer, vissa av mina saker får vara kvar (köksbordet och kalebassen, se nedan), och världen ger mig all den bekräftelse jag behöver.
Vissa saker har jag som kan få vara kvar, tror jag, som t ex. mitt exklusiva köksbord. Exklusivt är det! Det säger min exman. Han köpte det för massor av pengar i Danmark för många år sedan. Jag tror dock att det är ett bord från tidigt 90-tal inköpt på JYSK. Jag kommer att strategiskt lite käckt slänga mina Converse i en hörna för att tydliggöra att jag har en avslappnad attityd i förhållande till inredning och mitt boende (trea vid Värnhem).
Jag har en kalebass (hårdskalig gurkväxt) hängandes i badrummet där jag förvarar mina tamponger. En blandning mellan Netto och minnen från en av mina långa resor i världen. Det beskriver min diversifierade syn på andra kulturer blandat med ickekommersialism, eller i alla visa på att jag inte har ett behov (råd) av att handla på exklusiva storvaruhus.
Men oavsett! Vi visualiserar. Sköna Hem ringer på min dörrklocka i polerad mässing. Jag öppnar. De väller in och noterar allt, stylar lite, fotografera mycket och sen är mitt liv fulländat. Jag är lika lyckad som de jag för många år sen avundades. Allt genom bildernas vittnesbörd och inredningsdetaljernas korrekthet.

Så där ja!