Foto: Bud Get


Här va jag idag.
Vad ska man säga?
Oj vad hon tar bra bilder...
Vilken fantastisk kamera...
Vilken fantastisk plats hon befinner sig på...
Ja, det är mycket man kan tänka och tycka när man ser dessa bilder.
Men jag tycker vi tränger oss in i själva fotografens inre. Vi frågar oss vad det är som försigår i denna konstnärliga hjärna, när den möter denna fantastiska plats på jorden.
Detta händer.
Hm... Tänker hon. Jag undra om det är Posten som ligger bakom Tradera. Jag säljer en sak på Tradera. 5 kr. Tradera tjänar 3 kr för upplägg plus några % av vad varan säljs för. Vi säger att Tradera får 4 kr. Jag tjänar alltså 1 kr. Posten! Ja Posten får 44 kr. För det är det som det kostar att skicka varan för 5 kr. Ja ni förstår. Förstår varför jag på denna underbara plats går och fundera kring hur man får livet att går ihop i relation till företagande och ekonomi.

I morgon ska jag skriva om vad jag tänkte på när jag var på bio och tittade på den fantastiska filmen ; Låt den rätte komma in.

Nu har min kamera satts på prov. Eller snarare har den tagits på test vad gäller dess potential.
En väns dotter fick tag på den och tog under en kväll ca 123 bilder. Här kommer några.

Jag är imponerad.

Vill påpeka en sak, så att inte ni göra samma tabbe som jag gjorde när jag såg bilden med jordnötssuddgummit. Det ska vara smulor med på bilden! Det är tänkt så! Barn och unga tänker förbi den fyrkantighet som vi vuxna så ofta hamnar i.

Vill även pass på att kommentera föregående inlägg. Soptunnorna är inget, sätt färg på Malmö stad projekt, utan är tydligen en sociologisk undersökning. Slänger vi mer skräp i korgarna än utanför om de är ex lila än om de är gröna?
Vi får se vad resultatet blir. Spännande…
Länk till sopteorin http://www.malmo.se/gatortorgtrafik/skotselavgatortorg/renhallning/farggladapapperskorgar.4.2ec2683b119e185b0f0800020054.html

Tillägg
Min väns dotter korrigerar. Det var 142 bilder.
Min kommentar. Visar på bloggen de bilder som inte är på fotografen själv. :)

Par i gult.

Uttrycket är taget från serien som gick för några år sedan. Nä! Flera år sedan. Par i hjärter. Med Bruce Willis och en stilig dam, vars namn jag glömt. Bra var den i alla fall. Serien alltså. Det tyckte jag då.

Men nu var det par i gult. Bilder tagna i september, då det fortfarande finns gula nyanser kvar. Nu i oktober finns det troligen fortfarande gult kvar, men inte på samma sätt. Utan jag upplever, utifrån ett kulört perspektiv, att vi genomgår en färgförändring som sakta, via ett orange pumpatema, tar oss mot den mer röda nyansen. Ja, jag tänker jul. Men det tar vi sen.

Vad jag egentligen ville säga på något sätt, eller snarare resonera kring var Traderakoden.

Vi tar det från början.

I september. Den månad när jag fotograferade de gula objekten, började jag och min syster att ge oss ut på nya och outforskade vägar. Vi gav oss in i projekt; vi ska sälja saker på Tradera och bli rika vägen. Det har vi nu sysslat med i en månad och vi är på väg att bli rika. Vi har sålt för 1625 kr och lagt ner ca 100 timmar, så vi är på god väg...

Måste här lägga in en liten kommentar. Posten har nog tjänat 1897 kr i porto på våra affärer.

Kan inte annat än att fundera kring om Posten har ett finger med i spelet.

Men det var inte det jag skulle komma fram till i kväll, utan det var "traderakoden" eller mina funderingar kring vad det är som säljer. Jag lägger ut en fin sak en sak som jag tänker att denna kommer jag få massor med pengar för. Vad händer? Jag får 5 kr för den. Hm! Sen lägger jag ut något som jag tänker att om jag blir av med denna så blir jag glad (och Posten ännu gladare) och då får jag 275 kr för den.

Hur funkar det? Förklara någon för mig. Så att jag kan knäcka koden och bli riktigt rik.

Efter.
Fler bilder från Malmö Stad.
Här har jag piffat upp Värnhemstorget...
Nä! Det inte jag. Det är Malmö Stad som gjort det.
Det finns fler av Malmös ädla pappersskorgar som fått lite färg.
Läste någonstans att det finns en tanke bakom. Minnet har dock svikit. Jag kommer inte ihåg tanken. Men jag tycker den är god. Vad den nu än är.

Före

Tävling

Denna tävling vill jag vinna!

Idén om återanvändning är bra och otroligt fina alster.

Gå in och titta.

http://www.retroelephant.com/

MALMÖ den 14/10-08

Foto av budget. Plats P-Huset Anna i Malmö.

2 foto är tagna dagens datum 2 är tagna för några veckor sedan.

Jag tycker att konstnären/konstnärerna är helt otroliga.

På bilden längst ned så aviseras det för ett vernissage denna vecka.

Är det någon mer än jag som uppskattar bilderna kan det vara en idé att gå dit

Flera gånger i veckan har jag den stora turen och lyckan att passera förbi ett offentligt vernissage. Det är ständigt nya bilder och jag förundras över kreativiteten,färgerna och skickligheten. Lyckligt lottad känner jag mig som får det serverat...

Bosse Parnevik Bosse Parnevik...

Han såg jag och mina systrar i lördags tillsammans med moder och "Bonusmoder", som tillika bjöd oss. Så jäkla kul det var. En hejdundrades afton. Sen var det inte fel att befinna sig i ett sällskap som fick mig att känna mig som en flicksnärta.

Fotot tänker ni nu... Jodå det är taget med min nya fina Ericsson Walkman 595 XPT 5000 turbo. Ja det där sista kanske inte stämde.

Detta tenderar att mer och mer bli en avancerad tekniksida. Här är en bild på min senaste "jagkanintelevautanteknikpryl". Min Walkman och telefon förstås. Har en längre tid lyssnat på Mp3 ljudböcker i en lånad Mp3. Den har varit bra. För mig. Men kanske inte bästa modell. En som min exsambo har fått som reklam. Upptäckte när jag lyckats få in en bok i min "Walkman" att det jag haft kunde bli bättre. För det första fick en hel bok plats. Glädje! Innan har jag fått lägga in några kapitel i taget. För det andra så upptäckte jag att man kunde höra vad uppläsaren säger. Det kunde jag inte riktigt så bra innan. När jag tog mina promenader såg jag lite ut som Jerry Williams då jag hade ena handen för örat. Trodde nämligen att jag kunde höra bättre då. Om jag liksom höll över hörsnäckan eller vad det heter. Nu kan jag gå med armarna lätt svängande vid mina sidor... Kanske dags för att sätta ett par stavar i de nu fria händerna...

Några gånger i veckan försöker jag att ta mig en promenad i staden där jag bor. Då jag fått en ny liten nätt kamera som smidigt kan stoppas ned i fickan tänkte jag att jag skulle ta lite foto på min tur. Tänkte att jag skulle ta vackra höstbilder på tex växtlighet och annat.

Så blev det inte. Utan det blev på några av alla de buskap som finns. Här är några. Vad de säger har jag inte riktigt varit förmögen att tolka. Men fina är de.

I dagarna sju har jag arbetat för att få in en snitsig bildserie som skulle symbolisera min senaste insikt. Insikten att jag är en tant. Oj! Det kändes för mycket. Jag omformulerar, är på väg att bli tant. Det lät bättre.
Var på IKEA häromdagen och köpte mig en kudde. Inte vilken kudde som helst, utan en kopia av en Tempurkudde. Jag behöver en sådan, då min nacke inte mår bra och för att det är SÅ viktigt för mig att jag har en bra kudde.
Åt även middag på IKEA. Jag valde gravad lax med potatis och hovmästarsås. Det är ju så gott!
Ja! Ni kanske börjar förstå vart det bär hän. Här är helt klart två tantpoäng.
Kom hem och pysslade lite med mina pelargoner, som jag är så förtjust i och gärna pratar om på arbetet. Nej! Jag är inte med i en pelargonklubb där man byter sticklingar. Men jag skulle vilja vara med i en.
Där va en poäng till.
Om jag då använder mig av ett slags sjukhustänk med innefattande diagnossättningssystem så kan man säga att jag fyller tre av sex möjliga kriterier och med det så diagnostiseras jag som... I detta fall tant. Pelargon, lax och Tempurkudde är lika med tant.
Insikten är överväldigande. Inte är jag ledsen för det. Var bara inte beredd. Tant är bra.
Nä! Nog med skrivande. Nu ska jag återgå till att sy ihop mina virkade rutor, som ska bli ett lapptäcke...

Tillbaka i Stockholm och Hagalivs Centers kontor mitt på Järntorget i Gamla stan.

Här sitter bla konsulter och psykologer och arbetar. Det finns kontorslandskap, konferensrum, kök och flera samtalsrum. Vill man kan man kolla in hemsidan: http://www.hagalivscenter.com/index.shtml för att se vad de arbetar med och om det kan vara något av intresse.

Varför visar jag då bilderna? Jo för att jag har varit med och inrett lokalerna tillsammans med ägaren. En ren dröm att inreda då rummen och atmosfären är en ren njutning att befinna sig i och skåda.

Mycket av det vi använt är secondhand och IKEA. Det mesta, dock inte allt, har inte kostat någon förmögenhet. Stadsmissionen ligger inte långt ifrån och dem har vi besökt med en tät frekvens. Känner mig själv mycket stolt över resultatet.

Bilder: budget

Bild: budget

Fynd! Hittade denna gardin längst ner i en låda. Fick den för en femma. En frans är påsydd som pricken över iet.

Nu hade inte jag John Blundgardiner själv, men jag såg honom på TV tillsammans med Lennart Swahn. Lennart han gick hädan nyligen. Vilket förvånade mig. Jag vet att han var 81 år, men jag trodde Lennart skulle leva för evigt...

Det kommer i alla fall John B göra. Minns att jag brukade gömma mig eller blunda när han kastade sin sand. Ville inte få det i ögonen för jag ville inte somna. I dag skulle jag med glädje stanna kvar och möta John B. Sova är numera en mycket uppskattad sysselsättning

Googlade John B för jag ville ta reda på var han kom ifrån. Hittade detta på Susning.nu

John Blund (el. Jon B.) är en traditionell sagofigur som kommer och strör sand i folks ögon. De känner hur det kliar i ögonen och för att det ska sluta klia så blundar de. När de blundar så somnar de.
"John Blund kommer nu" säger man ofta till små barn när de ska sova.
Figuren är skildrad av bröderna Grimm, möjligtvis efter äldre traditionell förlaga. I deras version resulterar hans sand i att man klöser ut ögonen.
En annan version är av E.T.A. Hoffmann som kallade figuren der Sandmann. "John Blund" är även en saga författad av H. C. Andersen, men då kallad Ole-Lukøie.

Nu fick det hela en helt annan dimension. Klösa ut ögonen... Sandman... Får lite rysar/filmkänsla. Usch! Kanske vill jag trots allt inte möta John B...

Testing testing! Nya kameran testas. Min plånbok, min väska, min necessär, mina fötter. Satt och väntade på ett möte och passade på att använda tiden till att fotografera mitt "närområde". Tycker själv att det är bra bilder. Ser med tillit på framtiden med min kamera.

Vad jag inte ser med samma självsäkra tillit på är min arbetsplats. Oj oj vad det är mycket konflikt och missnöje. Här skulle jag vilja plocka in min kompanjon, i den privata delen av mitt yrkesliv. Vi skulle verkligen behöva en person som stöttar upp oss i organisationen. Jag tror jag ska sticka till cheferna några visitkort. Även vi som arbetar med människor och anses vara proffs på det mänskliga beteendet är i behov av stöd och guidning på vägen.

Jag har fått en ny kamera och jag är så glad. Den är röd och fin och har massor med bokstäver och siffror i namnet. Inte nog med det. Där är minst fyra sladdar/kablar till den. Det är bra! Tror jag...

Nu ska jag lära mig den. Ta massor med bilder. Fantastiska bilder!

Det är min plan i alla fall.

Först åker man till Stockholm. När man är där inser man att lokal behövs för ex konferensen. Ingen bra situation.

Bättre situation är att man inser att man behöver en lokal till exempelvis konferensen innan man åker till Stockholm. Därför tipsar jag om en fantastisk lokal som man/ni/du kan hyra i Stockholm, så att ni ordnat det redan innan.
Ni kontaktar Haga Livscenter på denna adress. http://www.hagalivscenter.com/tjanster_utveckling.shtml

Bokar och grejar. Sen kan ni åka till Stockholm.

Nu är ni i huvudstaden. Ni står på Centralstationen. Tar er till Gamla Stan, Stora Nygatan 25. Där går ni in, går upp för en gammal järntrappa, upp till tredje våningen och går in. Ni möts av en ljus, gammal, modern miljö och underbar atmosfär. Här finns allt som behövs, kök, badrum, två rum med konferensbord, ett litet samtalsrum. Bilderna får tala för sig själv.

Första bild längst ned.