

Känner att det är lika bra att jag fortsätter med pelargontemat. Har ingen balkong, har ingen trädgård har ingen koloni... Men jag har ett stort fint fönster fullt med mina skötebarn. Det är där jag klippt blommorna till min gulavaspådukbild.
I helgen är det måla bord till min syster/svåger projekt som gäller samtidigt som jag ska passa deras barn. Sammanlagt 5 barn. 4 är deras och ett av mina. Min stora kille är på kollo och bygger koja, spelar fotboll simmar i Lursjön och har det bra. Att passa barn och måla kommer gå alldeles utmärkt, då hela gänget är experter på att leka och ha kul tillsammans. Jag kommer måla och slipa för fullt.
Hemma i mitt kök i stan.
Klockaföringapengartipset!
Fick en gammal klocka i furu. Barnen hade hobbyfärger som de fick måla med. Detta är alltså inte min design, utan min 7-årings. Kan det bli bättre?
Tittar man noga kan man se små figurer som står i rad på dörrkarmen. Det är monster av olika slag, som även de är gjorda av mina barn. Dörrkarmar(eller heter det dörrfoder?)är den perfekta utställningshyllan för småting. De är även perfekta bindare av damm. Så det är inte bara vackert, utan även mycket praktiskt.
En tanke håller på att formas, en idé som försiktigt trippar fram, bit för bit.
Det handlar om att våga, att chansa och att tro på sig själv och sin förmåga.
Just nu ser det ut, med idén och vågandet, som på mitt kylskåp.
Lite virrvarrigt.
Läser och tittar på andras bloggar och framsteg. Blir imponerad över vilka kreativa, färgglada, generösa, vågande, roliga människor det finns...
Detta visste jag visserligen redan genom mitt jobb, men för mig är det här med bloggandet ett nytt forum och sätt att ta del av människors tankar och förmåga. Det gör mig glad och ger mig mod.