Bild: Bud Get

Juletiden är en svår tid för många människor.

Ibland förstärker den det svåra.

I dag begravs en person, som valde bort livet.

En person jag fick lära känna väl.

En fantastisk människa som inte mer kunde finna någon mening.

Bild: Bud Get

Jul! Fast inte.

Bild: Bud Get.

Nu har vi/jag fått hem granen. Det är jag mycket nöjd med. Nu väntar den på att barnen kommer hem så att de kan ta bort nätet och konstatera att jag ännu en gång köpt den finaste granen. Nu kanske det där sista kan låta lite lättsamt nonchalant, att det är just jag som lyckats få hem den finaste granen alltså. Det är inte så enkelt dock. Bakom ligger mycken planering och logistiska utmaningar. Granen ska vara så stor som möjligt, men den ska gå att frakta på cykel. Förr trodde jag att jag skulle kunna cykla med granen. Men nu är jag klokare. Det går inte, utan jag får snällt gå. Förr trodde jag att jag kunde ha matkassar på styret och själv slänga upp granen över styre sadel och pakethållare. Det går inte. Man välter. Nu ber jag granförsäljaren att hjälpa mig. Sen bär det iväg hemåt. Jag har numera ganska bra snits på det hela. Den enda egentliga utmaningen numera är svängandet av ekipaget. Det går nämligen endast hjälpligt att svänga en cykel med en gran som har fixerat styret. Som lösning på detta väljer jag en försäljare som står liksom nästan raka vägen från mig. Endast en gång ska jag svänga och där har jag ett så pass stort utrymme att jag kan använda mig av päronsvängsmetoden. När jag sen ska in i porten är det lite snävt och där välter jag i regel mitt ekipage. Det är ok. Sen in trappen, upp med hissen och in i lägenheten. Fördelen med granar är att de har så många barr att det alltid finns några kvar när jag är hemma.

Förstår ni nu varför jag tycker just vår gran är den finaste. Det är inte så mycket hur den ser ut, utan granens historia som ligger bakom min subjektiva bedömning.

Detta fina smycke är gjort av Eva e Eriksson.se.

Om jag vinner det ska jag gå ut och lägga det på min Malmömossa. Eller i alla fall runt min inte allt för mossiga hals.

Bild: Bud Get.

Min mossa är också vacker och grön. Men tänk så fin bilden hade varit med ett gnistrande smycke.

Här är tävlingen om du vill vara med. Om även du tycker att detta smycke skulle passa dig. Fast det är ju så gott som mitt.

http://nakirlu.blogg.se/2008/december/tavling-hos-mig.html#comment

Bild: Bud Get

Här skådar man den Österlenska slätten. Bakom träden, där i horisonten anar man ett kommande projekt.
Familj gånger flera och jag beslutade häromdagen att vi ska ge oss på ett sommarprojekt.
Det kommer att bli kul, spännande, läskigt, givande och mycket mycket mer.
På denna länk kan man lista ut vad detta projekt innebär http://ostangard.blogspot.com/

Bild: Bud Get

Nu har jag och barnen påbörjat en slags julpyntning.

Jag köpte hyacinter. Det är ju jul!

Planterade dem och sen bad jag mina söner att pynta runt dem.

Det gjorde de. " Vi har skapat ett krig" Sa de nöjda över sin kreativitet. Det färdiga resultatet ser ni på bilden längst ned. Kan det bli mer jul?

Bilden i mitten visualiserar bockens självklara placering. Klart att den ska stå högt. Sen kan man alltid boxa till den när man går förbi, så att halmen sprätter...

Översta bilden är min egen kreation. Amaryllis i julröd kruka. Krukan kostade gratis helt i min anda.

Som synes kommer vårt hem sprida en härlig känsla av jul...

Bild: Bud Get

Årets stake!

Före och efterbilder. Den ena är innan ljuset är tänt och den andra när ljuset är tänt!

Klassisk så det förslår. Svamp och mossa.

Billig så klart. Massor med giftiga svampar. Funna i en påse på loppis à 10 kr. Mossan är en gåva från vänner i skogen. Ljusstaken fanns längst in i mitt skåp. Ljusen, ja dem har jag köpt hos en affärsjätte.

Bild: Bud Get

När jag ändå är inne på inpackning i tidning, kan jag likväl lägga in denna bild på en lite smällkaramell. Den ä från förra året. Är trots det helt rätt i tid... Även om det är Martin Stenmark när han var yngre. Vet inte om det är Martin S, men vi säger det i alla fall. Är så oerhört likt honom. Tycker jag. Och Martin är alltid inne...

Bild: Bud Get

Årets första inpackning. Det är dock inte en julklapp utan en gåva som är inpackad till det värdpar som bjöd mig på "gåsamidda".

Den så kallade inpackningen är oerhört genomtänkt. Men framförallt billig.

Det genomtänkta är, att jag har lyckats att hitta en bild på Mårten (gås) lillebror Bengt. Det är han ni ser med fjädrar. Mannen som håller Bengt vet jag inte namnet på. Jag fann bilden i Sydsvenskan. Jag har rätt och slätt rivit ut denna så Novemberaktig bild, tejpat den runt gåvan och sen för att "festa" till det hela har jag adderat lite andlighet genom att måla en glittrig gloria på Bengts huvud. Dessvärre fanns det vissa svårigheter att tolka det andliga budskapet. Man trodde det var en mustasch och inte en gloria. Men sånt får man räkna med, missförstånd alltså, när man är en skapande och kreativ människa.

Foto: Bud Get

Ett av kompetinas bidrag till nedan. Julkort gjorda av återvunnet och "ogräs".

Vi ska ha ett eget litet stånd på en julmarknad och sälja en del av våra alster, loppis och renoverade saker.

Julmarknad på Bönnarps gård



"I medvetenhet, harmoni, ljus och värme"
Söndagen den 30 november 11-20

Välkommen på en julmarknad i medvetenhet, harmoni, omtanke och glädje.Vi erbjuder avslappnande behandlingar, livgivande ekologisk, vegetarisk matservering av Linda Nilsson, VäxKraft och försäljning av medvetna gåvor för kropp & själ.

Kvällen avslutas kl.19 med en meditation med kristallskålar för inre harmoni, ljus och värme inför den stundande julhelgen. Försäljningen slutar vid 18.30.

Några av de medverkande är;

TAJALA
http://www.tajala.se/
TAJALA har en unik miljömedveten formgivning, där varje produkt bär ett tänkvärt budskap, vackra färger och symboler. På julmarknaden kommer du att kunna finna brickor, yogaväskor, börsar, kuddar och väggbonader. Det kommer även att presenteras lite nya och inspirerande produkter denna dag, som mössor, buffar och brödkorgar.

Åsa´s reiki och massageklinik
http://www.asasreiki-massage.se/
Vackra, medvetet skapade gåvor och avlsappnande behandlingar

Forever Living Products, Aloe Vera produkter & Rosenserien hudprodukter och make up, samt behandlingar av Sylvia L Dondorff, oberoende säljare

Reiki Harmony
http://www.reikiharmony.se/
Margareta Svensson erbjuder avslappnande och energigivande behandlingar.

Kalunji Design
http://kalunji.blogspot.com/
Unik design tillverkad av främst återvunnet material och afrikanska tyger.

Be Happy
http://www.behappy.se/
Produkter som gör dig glad, ger enerig och gärna fyller dig med skratt.
Hudvårdsprodukter, yogakläder, ekologisk rökelse, musik och godsaker.

Kompetina
http://www.kompetina.se/
Medveten inredning och inredningsprodukter.

Ylva Olofsson
Vedic Art

Linda Nilsson, VäxKraft
http://www.vaxkraft.se/
Linda står för mat och fika gjord på vegetariska och ekologiska råvaror.

Helena Omfors, Bönnarps gård
http://www.bonnarpsgard.se/
Helena säljer Yogi tea, Bidrottningens honung och ger reikibehandlingar.

Fler är på ingång...

Varmt välkommen!

Foto: Bud Get

Plats: P-Huset Anna. Igen





"Rehabilitering, begrepp inom sjukvård, socialvård och kriminalvård. Syftet med rehabilitering är att hitta ett optimalt sätt för en person att kunna återvända till dagligt liv och arbetsliv efter en till exempel medicinsk skada, olyckliga sociala förhållanden eller brottslighet.
Rehabilitering innebär konkret att satsa på att återställa förhållanden till något liknande de som varit innan den livspåverkande händelsen. Inom sjukvården kan det till exempel handla om att man försöker återställa vissa funktioner, såsom tal och gång, som skadats efter en stroke. Yrkesgrupper som frekvent förekommer inom den medicinska rehabiliteringen är bla sjukgymnaster, arbetsterapeut, logoped, kurator och psykolog." Citat från Wikipedia.



Kuratorn! Det är jag. I alla fall mån-fre på deltid.



Kuratorn läs jag har idag funderat en del idag kring vad som är, som Wikipedia nämner det, ett "optimalt" sätt att leva ett dagligt liv? Vad är det?Vem bestämmer det? Vem bestämmer hur? Vem bestämmer vägen till ett "optimalt" liv. Kan det vara så att vi i all välmening i vårdapparaten tenderar att"omyndigförklara" människor, då vi professionella anser oss veta bäst vad någon behöver och vill? Kan det vara så illa?

Nu när jag funderar så utgår jag från mitt dagliga perspektiv. Sjukvården psykiatrin beroendemedicin.
Nu kan det tyckas en aning naivt att ställa dessa frågor, när vi vet att det är precis så det är i många fall. Viktigt att påpeka är att det långt ifrån är så alltid. Är för det mesta stolt och nöjd med det vi åstadkommer. Sen kommer det en och en annan gång utmaningar som får mig att fundera kring vad vi gör, hur vi gör och för vem vi gör...

Nästa gång jag skriver ska jag återgå till den ursprungliga tanken med denna bloggen. Den mer handgripliga rehabiliteringen. Den med tingen i mer fysisk mening. Inredning, återanvändning och julpyssel.
Eller så kanske det blir bilder på mitt hem, som en mental förberedelse. En förberedelse inför om jag ska våga något jag endast drömt om.

Bild: Bud Get

Ibland känner man sig lite hängig...

Nä,!Usch! Det blev en liten grotesk bild och textkombination.

Men kan nog inte uttrycka mig på ett snitsigare sätt än så. Just idag.

Bilden har jag tagit. Det är en detalj från en större grafittimålning på P-Huset Anna i Malmö.

Jag kan inte sluta förundras och beundra dessa fantastiska konstnärer. För konstnärer är de i mina ögon.

Bilder: Bud Get

Tobaksbolaget. Restaurang. Festvåning. Malmö

Här foto på foajén som från början var vit, grå, beige, laxrosa med några kornblå inslag.

Kompetina.se som fixat till foajén.

Allt vi har använt är återanvändning. Hitta i förråd, loppis, blocket mm.

Sen har vi målat, renoverat och snyggat till.

Allt till en inte allt för hög summa.

Här var tanken att vi skulle tillbaka till den tid då Tobaksbolagets gamla lunchrestaurang byggdes.

Foto: Bud Get
Utelämnande helgbekännelse.

Tänkte att jag skulle öppna mig och dela med mig av min innersta önskan. Nu kan man här tänka… Är detta ett skämt eller allvar? Det är allvar. För jag tar mig själv och mina önskningar på fullaste allvar. Sen har jag svår att dela med mig av dem. Men nu ska jag våga och fullständigt fläka ut mina innersta tankar i bloggvärlden.

JAG VILL! Att Sköna Hem kommer hem till mig. Så banalt kan tyckas, men icke, detta är djupt. För inom mig finns det sedan länge ett obearbetat trauma. 1992 prenumererande jag på en inredningstidning. Jag tyckte det skulle bli intressant att läsa och framförallt titta på olika inredningsstilar. Så blev det inte. Min önskan om att vara eller ha något annat än det jag hade tog sig uttryck i en avund, som ledde till viss aggressivitet. Jag slängde tidningarna och lovade mig själv att aldrig köpa en liknande tidning igen.
Men nu många år senare har jag omvärderat och tänker att, om jag får var med i ett av dessa ärade tidningars reportage, kanske jag kan få en mer objektiv syn på mitt sätt att se och evaluera (synonym i Words) mig själv. Det skulle det leda till en evig, nä inte evig kanske, men i alla fall en 7-8 dagars nöjdhet med hur jag har det. Detta handlar inte endast om min inredning utan om att jag som person ska få en känsla av att vara ”Good enough”.
Tänk er att de, Sköna Hem alltså, kommer hem till mig. De strippar mitt hem. Ställer ut alla sina egna designgrejer, vissa av mina saker får vara kvar (köksbordet och kalebassen, se nedan), och världen ger mig all den bekräftelse jag behöver.
Vissa saker har jag som kan få vara kvar, tror jag, som t ex. mitt exklusiva köksbord. Exklusivt är det! Det säger min exman. Han köpte det för massor av pengar i Danmark för många år sedan. Jag tror dock att det är ett bord från tidigt 90-tal inköpt på JYSK. Jag kommer att strategiskt lite käckt slänga mina Converse i en hörna för att tydliggöra att jag har en avslappnad attityd i förhållande till inredning och mitt boende (trea vid Värnhem).
Jag har en kalebass (hårdskalig gurkväxt) hängandes i badrummet där jag förvarar mina tamponger. En blandning mellan Netto och minnen från en av mina långa resor i världen. Det beskriver min diversifierade syn på andra kulturer blandat med ickekommersialism, eller i alla visa på att jag inte har ett behov (råd) av att handla på exklusiva storvaruhus.
Men oavsett! Vi visualiserar. Sköna Hem ringer på min dörrklocka i polerad mässing. Jag öppnar. De väller in och noterar allt, stylar lite, fotografera mycket och sen är mitt liv fulländat. Jag är lika lyckad som de jag för många år sen avundades. Allt genom bildernas vittnesbörd och inredningsdetaljernas korrekthet.

Så där ja!

Foto: Bud get



Fortsättning av föregående inlägg där jag utlovade mina tankegångar då jag såg filmen ”Låt den rätte komma in”, så kan jag bara berätta att jag inte tänkte något alls. Jag tänkte i alla fall inte ut några konspirationsteorier. Det är svårt när man håller andan. Vilket var precis vad jag gjorde när jag såg ovan nämnda film. Så vacker och läskig den var. Har inte läst kritiken och tänker inte göra det heller. (Varför denna kommentar? Troligen för att jag i skrivande stund känner en viss oro för att jag inte tycker som kritikerna, de som kan, de som vet, de som sätter normen för vad som är rätt när det kommer till kultur. Ja. Jag har en önskan om att vara korrekt och rätt. Usch vilken bekännelse.) Uppskattade som sagt filmen och höll andan. Det var berättelse om utanförskap, ensamhet och kärlek. Framställt på ett mycket tilltalande sätt. Som avslut och för att nu sammanbinda text med bild: Prästkragen, Skånes landskapsblomma, som jag ser den står den lika ensam och överlevande som huvudpersonerna i filmen.

Foto: Bud Get


Här va jag idag.
Vad ska man säga?
Oj vad hon tar bra bilder...
Vilken fantastisk kamera...
Vilken fantastisk plats hon befinner sig på...
Ja, det är mycket man kan tänka och tycka när man ser dessa bilder.
Men jag tycker vi tränger oss in i själva fotografens inre. Vi frågar oss vad det är som försigår i denna konstnärliga hjärna, när den möter denna fantastiska plats på jorden.
Detta händer.
Hm... Tänker hon. Jag undra om det är Posten som ligger bakom Tradera. Jag säljer en sak på Tradera. 5 kr. Tradera tjänar 3 kr för upplägg plus några % av vad varan säljs för. Vi säger att Tradera får 4 kr. Jag tjänar alltså 1 kr. Posten! Ja Posten får 44 kr. För det är det som det kostar att skicka varan för 5 kr. Ja ni förstår. Förstår varför jag på denna underbara plats går och fundera kring hur man får livet att går ihop i relation till företagande och ekonomi.

I morgon ska jag skriva om vad jag tänkte på när jag var på bio och tittade på den fantastiska filmen ; Låt den rätte komma in.

Nu har min kamera satts på prov. Eller snarare har den tagits på test vad gäller dess potential.
En väns dotter fick tag på den och tog under en kväll ca 123 bilder. Här kommer några.

Jag är imponerad.

Vill påpeka en sak, så att inte ni göra samma tabbe som jag gjorde när jag såg bilden med jordnötssuddgummit. Det ska vara smulor med på bilden! Det är tänkt så! Barn och unga tänker förbi den fyrkantighet som vi vuxna så ofta hamnar i.

Vill även pass på att kommentera föregående inlägg. Soptunnorna är inget, sätt färg på Malmö stad projekt, utan är tydligen en sociologisk undersökning. Slänger vi mer skräp i korgarna än utanför om de är ex lila än om de är gröna?
Vi får se vad resultatet blir. Spännande…
Länk till sopteorin http://www.malmo.se/gatortorgtrafik/skotselavgatortorg/renhallning/farggladapapperskorgar.4.2ec2683b119e185b0f0800020054.html

Tillägg
Min väns dotter korrigerar. Det var 142 bilder.
Min kommentar. Visar på bloggen de bilder som inte är på fotografen själv. :)

Par i gult.

Uttrycket är taget från serien som gick för några år sedan. Nä! Flera år sedan. Par i hjärter. Med Bruce Willis och en stilig dam, vars namn jag glömt. Bra var den i alla fall. Serien alltså. Det tyckte jag då.

Men nu var det par i gult. Bilder tagna i september, då det fortfarande finns gula nyanser kvar. Nu i oktober finns det troligen fortfarande gult kvar, men inte på samma sätt. Utan jag upplever, utifrån ett kulört perspektiv, att vi genomgår en färgförändring som sakta, via ett orange pumpatema, tar oss mot den mer röda nyansen. Ja, jag tänker jul. Men det tar vi sen.

Vad jag egentligen ville säga på något sätt, eller snarare resonera kring var Traderakoden.

Vi tar det från början.

I september. Den månad när jag fotograferade de gula objekten, började jag och min syster att ge oss ut på nya och outforskade vägar. Vi gav oss in i projekt; vi ska sälja saker på Tradera och bli rika vägen. Det har vi nu sysslat med i en månad och vi är på väg att bli rika. Vi har sålt för 1625 kr och lagt ner ca 100 timmar, så vi är på god väg...

Måste här lägga in en liten kommentar. Posten har nog tjänat 1897 kr i porto på våra affärer.

Kan inte annat än att fundera kring om Posten har ett finger med i spelet.

Men det var inte det jag skulle komma fram till i kväll, utan det var "traderakoden" eller mina funderingar kring vad det är som säljer. Jag lägger ut en fin sak en sak som jag tänker att denna kommer jag få massor med pengar för. Vad händer? Jag får 5 kr för den. Hm! Sen lägger jag ut något som jag tänker att om jag blir av med denna så blir jag glad (och Posten ännu gladare) och då får jag 275 kr för den.

Hur funkar det? Förklara någon för mig. Så att jag kan knäcka koden och bli riktigt rik.

Efter.
Fler bilder från Malmö Stad.
Här har jag piffat upp Värnhemstorget...
Nä! Det inte jag. Det är Malmö Stad som gjort det.
Det finns fler av Malmös ädla pappersskorgar som fått lite färg.
Läste någonstans att det finns en tanke bakom. Minnet har dock svikit. Jag kommer inte ihåg tanken. Men jag tycker den är god. Vad den nu än är.

Före

Tävling

Denna tävling vill jag vinna!

Idén om återanvändning är bra och otroligt fina alster.

Gå in och titta.

http://www.retroelephant.com/

MALMÖ den 14/10-08

Foto av budget. Plats P-Huset Anna i Malmö.

2 foto är tagna dagens datum 2 är tagna för några veckor sedan.

Jag tycker att konstnären/konstnärerna är helt otroliga.

På bilden längst ned så aviseras det för ett vernissage denna vecka.

Är det någon mer än jag som uppskattar bilderna kan det vara en idé att gå dit

Flera gånger i veckan har jag den stora turen och lyckan att passera förbi ett offentligt vernissage. Det är ständigt nya bilder och jag förundras över kreativiteten,färgerna och skickligheten. Lyckligt lottad känner jag mig som får det serverat...

Bosse Parnevik Bosse Parnevik...

Han såg jag och mina systrar i lördags tillsammans med moder och "Bonusmoder", som tillika bjöd oss. Så jäkla kul det var. En hejdundrades afton. Sen var det inte fel att befinna sig i ett sällskap som fick mig att känna mig som en flicksnärta.

Fotot tänker ni nu... Jodå det är taget med min nya fina Ericsson Walkman 595 XPT 5000 turbo. Ja det där sista kanske inte stämde.

Detta tenderar att mer och mer bli en avancerad tekniksida. Här är en bild på min senaste "jagkanintelevautanteknikpryl". Min Walkman och telefon förstås. Har en längre tid lyssnat på Mp3 ljudböcker i en lånad Mp3. Den har varit bra. För mig. Men kanske inte bästa modell. En som min exsambo har fått som reklam. Upptäckte när jag lyckats få in en bok i min "Walkman" att det jag haft kunde bli bättre. För det första fick en hel bok plats. Glädje! Innan har jag fått lägga in några kapitel i taget. För det andra så upptäckte jag att man kunde höra vad uppläsaren säger. Det kunde jag inte riktigt så bra innan. När jag tog mina promenader såg jag lite ut som Jerry Williams då jag hade ena handen för örat. Trodde nämligen att jag kunde höra bättre då. Om jag liksom höll över hörsnäckan eller vad det heter. Nu kan jag gå med armarna lätt svängande vid mina sidor... Kanske dags för att sätta ett par stavar i de nu fria händerna...

Några gånger i veckan försöker jag att ta mig en promenad i staden där jag bor. Då jag fått en ny liten nätt kamera som smidigt kan stoppas ned i fickan tänkte jag att jag skulle ta lite foto på min tur. Tänkte att jag skulle ta vackra höstbilder på tex växtlighet och annat.

Så blev det inte. Utan det blev på några av alla de buskap som finns. Här är några. Vad de säger har jag inte riktigt varit förmögen att tolka. Men fina är de.

I dagarna sju har jag arbetat för att få in en snitsig bildserie som skulle symbolisera min senaste insikt. Insikten att jag är en tant. Oj! Det kändes för mycket. Jag omformulerar, är på väg att bli tant. Det lät bättre.
Var på IKEA häromdagen och köpte mig en kudde. Inte vilken kudde som helst, utan en kopia av en Tempurkudde. Jag behöver en sådan, då min nacke inte mår bra och för att det är SÅ viktigt för mig att jag har en bra kudde.
Åt även middag på IKEA. Jag valde gravad lax med potatis och hovmästarsås. Det är ju så gott!
Ja! Ni kanske börjar förstå vart det bär hän. Här är helt klart två tantpoäng.
Kom hem och pysslade lite med mina pelargoner, som jag är så förtjust i och gärna pratar om på arbetet. Nej! Jag är inte med i en pelargonklubb där man byter sticklingar. Men jag skulle vilja vara med i en.
Där va en poäng till.
Om jag då använder mig av ett slags sjukhustänk med innefattande diagnossättningssystem så kan man säga att jag fyller tre av sex möjliga kriterier och med det så diagnostiseras jag som... I detta fall tant. Pelargon, lax och Tempurkudde är lika med tant.
Insikten är överväldigande. Inte är jag ledsen för det. Var bara inte beredd. Tant är bra.
Nä! Nog med skrivande. Nu ska jag återgå till att sy ihop mina virkade rutor, som ska bli ett lapptäcke...