Sommar sommar sommar...
En sista bild från Stockholm.
Jag och mina söner stod länge och funderade kring denna nya skräpkorgslösning. Vi förstod inte och gör fortfarande inte. Någon som gör? Vi tog en bild i alla fall, så att vi kunde släppa det och ta oss vidare.
Ta oss vidare ska vi även göra nu. Har mellanlandat i Malmö och ska nu vidare till Österlen och vara där resten av semestern. Hann med lite kreativitet i Malmö. Fick klätt om en soffa som ska vidare till en väns mor. Började även sy lite kuddfodral som förhoppningsvis ska säljas. Tar med mig en del projekt till Österlen så får jag se om det blir något resultat till hösten.
Fortsätter en stund till på Stockholmsvistelsetemat.
Här är ytterligare bilder på kreativitet och djur.
Enligt min son har änderna i Stockholm mer stil än våra Malmöänder. De simmar med rak hals och huvudet högt. I Malmö har de en mer Oh yeah stil med ett huvud som liksom gungar framåt när det simmar. Kanske ligger det något i det. Just denna and visar prov på en huvuddykningsteknik, vilket min yngsta son var mycket imponerad av. Lyckan är att dessutom lyckas få en bild på denna avancerade teknik.
Den andra bilden har jag tagit. Detta konstverk hittade vi inte långt ifrån ändernas tillhåll. Vet inte vem upphovsmannen är eller vad det ska symbolisera. Men vi tippar på att det står för ett möte mellan det nya och gamla, konsumtionssamhället möter naturen och vad som händer. Man kan tydligt se kampen mellan de två världarna. Vem vinner? Eller kan de mötas? Konstverket är utställt i Årstaviken Stockholm. Där kan man följa kampen/mötet.
Bild: bud get
Länk till pusselsida.
Ligger i parken. Min utsikt, ser ni på fotot.
Det är inte bara en utsikt, utan även mitt hem. Har den stora lyckan att bo precis vid en park. Vi kallar det för vår trädgård. I dag har jag hand om mina söner och 4 kusiner, så sammanlagt har jag 6 barn. Det kan tyckas som om det skulle medfölja en stor arbetsbörda, men så är inte fallet. Jag ligger i gräset, funderar och läser en tidning. Läser ett inlägg där någon skriver att designer och andra i liknande branscher är rädda för att inte vara moderna och korrekta, rädda för att gå utanför det gällande på ett inte korrekt sätt, rädda för det som inte är original osv... Jag tänker på mig själv. Har alltid tyckt om färg och form. Har aldrig erkänt den. En anledning till detta är att jag inte sett mig som kunnig, då jag inte kan de rätta namnen Bengt Jacobsson, Uno Frank osv. Ja det var ett skämt! Jag vet vad det heter. I alla fall. Det har varit så viktigt, har jag trott, att det lett till att förträngt något som jag egentligen tyckt varit roligt. Jag har underkänt mig själv. Nu har jag bestämt mig för att strunta i det och våga i alla fall. Men det är skört. Jag vill fortfarande vara som de andra, kännarna, de korrekta. Vem de nu är? Min osäkerhet kommer fram när jag får kritik. Då börjar jag tvivla. Ett exempel är när jag inreder en golfrestaurang med loppisprylar. Billiga sådana. När jag gör en butikshörna med, för mig fina saker. De flesta tycker att det är helt ok, medan andra säger att det är helt fel och t o m provocerande. ”Detta är en golfrestaurang den ska se ut som en sådan”. Jag har respekt för människors olika åsikter och tankar om hur saker och ting ska vara och se ut. Var och en har vi nog en tanke om vad som är rätt eller fel. Men vad är det då som bestämmer och säger att det är rätt resp. fel. Ja jag har läst både psykologi och sociologi, så jag har flera förklaringsmodeller. Behöver alltså inte ställa mig den frågan. Tycker bara att det är synd att vi sitter fast i våra föreställningar. Att vi ständigt måste rätta in andra och oss själva i leden. Att vi gör det i stället för att uppmuntra till olikheter, mångfald och annorlunda initiativ. Att vi inte måste veta vad som är rätt eller fel, utan var och en veta vad som är vackert för just mig samtidigt som jag accepterar att någon annan har en annan idé. Mitt resonemang rör sig nu sfären inredning, kläder, design osv. för att inte blandat ihop med vissa sociala koder, regler och lagar. Det är inte ett individualiserande perspektiv där egoismen råder (egoism i detta fall menar jag som något åt det negativa hållet), inte heller sköt dig själv skit i andra jag förordar, utan en acceptans gentemot sig själv och andra. Så om jag tycker om en vas och den kommer från Tyskland och inte är gjord av Lindberg eller om jag inte vet vem en känd designer är så behöver det inte betyda att jag inte ska våga eller kan eller vet…